Julkalender Lucka 13

Under studietiden ledde jag Studentteatern i några repriser och hade på våren avslutat en större produktion. På hösten var vi en liten kvinnogrupp som bestämt sig för att undersöka generationstemat och skriva ihop en pjäs (föreställningen fick sedermera namnet Sistra och handlade om en dotter, en mor och en mormor, samt en antik staty som vaknar till liv och vill lära sig vad det är att vara mänska).


Replokalen var ett källarrum i Sörnäs som också tjänade som hobbylokal för f.d. fängelsekunder. Vi repeterade tre kvällar i veckan och just den här kvällen fungerade plötsligt inte lamporna. Jag hakade den stora ficklampan från väggen och trevade mig fram och ner för trapporna. Jag lyste på källardörren och såg att den stod på glänt. Osäker på vad som väntade öppnade jag dörren. Mitt på golvet stod den uppfällda stegen med ett lakan över sig. Bakom lakanet syntes ett flämtande ljussken, och de första tonerna var hesa, en kuslig viskning som växte till toner och sång: Sa-a-nta-a-luu-u-ci-i-a, santa Lucia … Skådespelarna skred fram med blossande kinder, iklädda vita lakan och med pepparkakor och ljus i händerna. Och för en stund blev regissörens synfält rätt så suddigt.

Författare, skådespelerska och regissör