Julkalender Lucka 5

Det var tredje gången vi med Nagu-nalle besökte Anneli på det gamla Barnsjukhuset. Hon hade frågat efter oss, jag jobbade som läsambassadör och brukade åka dit varannan onsdag för att läsa högt för den som ville och behövde.

Så fort vi vinkade med Nagu-nalle utanför glasdörren, reste sig Annelis mamma upp, skyndade fram och frågade om det var okej för mig att hon gick ut en stund. Anneli nickade blek från sängen och vi intog med Nagu-nalle hennes stol. Först läste jag vidare från där vi slutat senast, Mitt Magiska Finger, av Roald Dahl. Efter enstund blev Anneli tvungen att kalla på sjukskötaren, hon mådde illa och behövde spy. Jag frågade om jag skulle läsa vidare.
Ja, sa Anneli.
De starka reaktionerna på cellgifterna var inget nytt för flickan. Och medan hon fick hjälp läste jag vidare. Anneli grät mellan kramperna och jag en tog en liten paus med frågande blick på skötaren.
Fortsätt! Kommenderade Anneli.
Jag flyttade mig närmare med stolen, läste med darrig röst. Då Anneli lagt sig ner igen, sa hon igen. Snälla fortsätt läsa, det hjälper. Någon vecka senare träffade jag Anneli igen, hon mådde nu mycket bättre. Jag minns att vi då började på Ronja Rövardotter (av Astrid Lindgren) och Anneli sa:
”När du läser är det som att du öppnar ett fönster, och jag får flyga ut för en stund.”

(Anneli heter på riktigt något annat)

Författare, skådespelerska och regissör